Svenska vaggvisor och godnattvisor för hela familjen

Svenska vaggvisor och godnattvisor som generationer av föräldrar har sjungit för sina barn. Här hittar du texter till älskade klassiker som "Bä bä vita lamm", "Sov du lilla videung" och "Trollmors vaggvisa" - visor du kanske minns från din egen barndom och nu vill dela med dina barn.

Vill du sjunga själv? Använd texterna för att lära dig nya visor eller fräscha upp minnet av gamla favoriter. Föredrar ni att lyssna tillsammans? Upptäck våra samlade spellistor med lugnande godnattvisor och vaggvisor som skapar lugn och trygghet vid läggdags. För äldre barn finns det också avslappningsmusik för barn att lyssna på när det är dags att sova.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

Fjärran lockar du min syn, lik en diamant i skyn.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

När den sköna sol gått ner, strax du kommer fram och ler.

Börjar klar din stilla gång, glimrar, glimrar natten lång.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

Vandraren på nattlig stig, för ditt ljus, han älskar dig.

Hade icke sett att gå, om du icke glimrat så.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

Ofta du med blick så fin, tittar genom min gardin.

Sluter ögat ej förrän, solen visar sig igen.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

Glimma du på vandrarns stig, fast jag än förstår ej dig.

Blänk, du lilla klara sken, där han går så tyst allen.

Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är.

Nu i ro, slumra in, i bädden så fin, som blomman på äng, i en gungande säng.

Och Guds änglar de små, breda vingarna ut, och för barnet till ro, tills natten är slut.

Nu i ro, slumra in, lilla älsklingen min, ner i kudden dig göm, i din rosiga dröm.

Tills du väcks lilla vän, nästa morgon igen, tills du väcks lilla vän, nästa morgon igen.

Sov du lilla vide ung,
än så är det vinter,
Än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskens öga ser på dig,
solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön:
vide liten blir så grön.
Solskens öga ser dig.
Solskens famn dig vaggar.

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
– Bara jag slapp att så ensam här gå.

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knakar, en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.
– Å, en kamrat, det var bra, se god dag!

Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen, – Se där, smaka på!
Nalle han slukar mest allt vad där är.
– Hör du, jag tror att du tycker om bär.

Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
– Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen.

Bä, bä vita lamm, har du någon ull?
Ja, ja, kära barn, jag har säcken full.
Helgdagsrock åt far
och söndagskjol åt mor
Och två par strumpor åt lille lille bror.

En sockerbagare här bor i staden,
han bakar kakor mest hela dagen.
Han bakar stora, han bakar små,
han bakar några med socker på.

Och i hans fönster hänger julgranssaker
och hästar, grisar och pepparkakor.
Och är du snäller så kan du få,
men är du stygger så får du gå.